Ensamhet

Det är väl väldigt sällsynt att jag känner mig ensam, men nu är jag inne i en period då jag känner den så starkt. Samtidigt som man känner sig stressad. Vem reser på mig då?

Känns som om människor ignorerar en/tittar rakt igenom en.417476_3358935423028_1558311703_2996137_951445320_n
Man känner sig liksom utanför! Okej om man inte vill vara med mig, men behöver dra en på marken för det? (bildligt talat nu)

Jag menar stå inte där o le o skoja med mig om du inte vill umgås med mig! Åh sånt kan göra mig sååå förbannad. Jag begär inte att få vara med, men för FAN, spela inte falsk-spelet.

Får helt enkelt bli bättre på att omringa mig med positiv energi!
Så nu har jag valt bort alla kollegor på min Facebook, det är NOG med allt skriveri, jag vill INTE veta.

Och att man behöver dirigera vuxna människor kan också göra mig förbannad som tusan. Men herregud ser inte människor vad som behöver göras eller? Har man heelt slut på initiativförmåga och kommunikationsförmåga? Man gör ALLT annat utan att göra det man ska. Vad fasen vi är ett gäng som lever tillsammans så att säga både privat och på arbetet. Man får betalt för sin insats på ett eller annat sätt kom ihåg det!

Som ett exempel, förra året dagen innan jul tror jag det var. Det blev lugnt i kassalinjen (vad händer då?)
Alla tar initiativet att stänga kassan och ”jag skulle bara….” ingen kommunikation med ansvarig för dagen (jag) utan helt plötsligt ser jag kassakön till den stackare som sitter kvar (en person, av 5 kassor) Jag menar gör man såhär?
Hur tänkte man där?

Eller att man drar fram saker, som jag sedan får be personer att plocka undan efter sig? Ser jag ut som din mamma?
För FAAN börja ta ansvar!!! Jag orkar inte mer, jag kastar in handduken. Jag är ingen superwomen! (om du inte visste detta) Jag jobbar 60h/veckan (och så ska jag plocka efter dig) och andra säger att de har mycket/stressigt som jobbar 38h/veckan.
Nej, jag har inga barn.

Och ja tror mig där känner jag mig med ensam, man blir inte yngre och alla som frågar.
Ska inte ni skaffa barn? När är det dags för er?
Alltså bara att fråga, gör det saken bättre? Håll käft istället, jag kanske inte ens vill ha barn! Har du tänkt på det? Jag kanske inte ens KAN få barn! Att bara anta eller att ställa urdumma frågor som när man träffar någon så kommer frågan alla väntat på…..”är du ledig idag?” Eh, vänta lite…jag är här, jo fasen det är jag…eller skulle jag vara på jobbet?DAAAH, jag är ju här eller? Är jag ledig då? Jo, troligtvis! (ledig är jag varannan vecka, lördag/söndag)

Jag menar inte att det är synd om mig på något vis med detta inlägg, jag vill bara att ALLA hjälps åt som är runt omkring mig. ALLA få dra sitt strå till stacken för att det ska gå åt rätt håll liksom.
Annars kan vi lika gärna lägga ner alltihop.

Superwomen säger härmed upp sin tjänst! (och snälla, ring din vän/mamma/pappa/kärasta och fråga hur han/hon mår emellanåt, ta det inte för givet att man berättar hur det är, alla behöver även en kram)

PS: att jag har min ”hemliga vän” på besök gör ju inte saken bättre, jag känner mig som en vulkan.

Puss & Kram
namn

Ett svar till “Ensamhet”

  1. Johanna skriver:

    Jag älskar dig <3

Lämna en kommentar